>>
Karin: Vilken sorts musik tycker du om?
Katarina Mazetti: Alla slags musik (som jag känner till - det finns sånt som "house" som jag inte riktigt vet vad det är...), särskilt världsmusik, svensk folkmusik, klassiskt (å, Beethovens kejsarkonsert) och rock, inte för hård. Och Jazz, inte för svår. Och visor och ballader och afrikanska trummor och musik från balkan. Serbiska trumpeter. Indisk musik. Herregud, det är inte mycket jag inte gillar.
Ibbe: Har du jobbiga barn?
Katarina Mazetti: Ja, gudskelov! Vem vill ha mesproppar?
Anders: Vad tycker du om kulturelitstämpeln som framgångsrika författare ofta får?
Katarina Mazetti: Rätt åt dem som får den...Jag har aldrig lyckats uppnå denna status. Det beror nog på att jag tänker på folk jag känner när jag skriver, en del av dem mindre sofistikerade. Gamla elever, norrländska bönder, ja, vanligt folk. Fast en gång fick jag 50 000 av svenska akademin i stipendium. Då kände jag mej lite kulturelit och njöt av det (roligast är dock att ha intresserade läsare)
Hedvig: Finns Gud? Ja eller nej, tack!
Katarina Mazetti: Jaså? Vad är "gud"?.
eppe: Bra krönika om kön ålder och konstnärskap. Varför detta ständiga kategoriseringsbehov? Gör medierna det värre?
Katarina Mazetti: Jag får inte säga pip i en intervju utan att samtidigt i en ruta tala om hur gammal jag är. Jag har börjat ljuga och säger att jag är 72. En äldre herre. Mycket respekt.
Gunilla: Vilket är ditt favoritland (förutom Sverige)?
Katarina Mazetti: Just nu älskar jag Frankrike för gillar mina böcker och bjuder jämt in mej på festivaler. Och för att det är ett osannolikt land - vackert och tokigt på samma gång
Chatten är slut. Tack för alla frågor!
