Mormor Clara
>> Förr brukade folk fråga mej om jag var släkt med chokladfabriken i Malmö. Nej tvärtom, kunde jag svara då. Det är den som inte är släkt med mej!
Chokladfabrikens danske chef ville en gång piffa till produkten med ett italienskt namn och tog det första han hittade i kyrkans folkbokföring. Det råkade tillhöra min farfarsfar Augustinus Mazetti som kom till Tjurkö utanför Karlskrona på 1800-talet för att hugga sten i stenbrotten. Augustinus gifte sig med den unga pigan Cecilia, ett rivande fruntimmer som ensam försörjde tio barn när han dött, genom att baka och brygga dricka åt militären. Hon ställde upp för den unga arbetarrörelsen, gav husrum åt agitatorer i stenbrotten, slogs för kvinnors rösträtt och var med och bildade kooperativa affärer. Och hon älskade att ställa till med kalas i sin prydliga lilla stuga.
Jag försöker jobba vidare i hennes anda. Jag till och med bor i en liten stuga med bjälkar i taket i centrala Lund, fast så värst prydlig är den inte. Där är det ofta kalas, särskilt med alla mina vänner som är musiker och vi jammar till långt in på natten. Då är jag ett med mitt dragspel.
Många barn har jag också, fyra stycken, och de är mitt livs största klipp. De är vuxna nu och har sina egna spännande liv som jag följer med ögon runda av förundran. Två äkta män, en jurist och en bonde, har också gett mej bred inblick i olika slags yrkesliv…
Kvinnors rättigheter slogs jag för under femton glada år på Sveriges radio där vi gjorde kvinnoprogrammen Radio Ellen och freja! Där började jag också göra barnprogram och genom dem halkade jag på ett bananskal in på bokskrivandet, gjorde om en del program till böcker. Och innan jag visste ordet av hade jag börjat skriva ungdomsböcker (”Det är slut mellan Gud och mej”) och sen gick jag med hjärtat i halsgropen vidare till en vuxenroman (”Grabben i graven bredvid”) Nu, tio år senare, finns den på tjugotvå språk , den har blivit musikal i radio och filmas i en ny version i Frankrike. Fattar ni att man måste nypa sej i armen ibland?
Eftersom jag började skriva rätt sent i livet har jag ingen riktig koll på vad jag kan och inte kan, så jag beslöt att testa så många genrer som möjligt. Nu har jag bl a skrivit romaner, noveller, deckare, barnböcker, ungdomsböcker, kåserier, fabler, julkalender, en historisk roman, en läsebok för mellanstadiet, en Handbok för martyrer och en musikal baserad på en doktorsavhandling i sociologi. Återstår bl a science fiction, faktabok om kvinnliga piloter och operalibretto, samtliga under arbete.
Tre jobb har jag haft - lärare, radioreporter och författare.
Tre städer är mina - Karlskrona, Umeå och Lund. Och jag skriver fortfarande alla böcker på Tjurkö, inte långt från Cecilias grav.
Jag älskar att skriva böcker. Man får själv bestämma hur folk ska vara och vad som ska hända, det får man aldrig annars.
